Naturliga diamanter eller labbodlade diamanter?

Vad är en diamant?

En diamant är kristalliserat rent kol som bildats under extremt tryck och hög temperatur djupt nere i jordens inre.

Vad gör naturliga diamanter så speciella?

1. En unik historia – miljoner år i vardera sten
Naturliga diamanter är små mirakel från jordens inre. De har formats under enormt tryck och hetta, långt innan människan ens fanns. Varje sten bär på en historia som inte går att återskapa.

2. Naturlig sällsynthet = bestående värde
Till skillnad från labbdiamanter – som kan produceras i princip i obegränsade mängder – är naturliga diamanter sällsynta. Det är denna naturliga sällsynthet som skapar och bevarar deras långsiktiga värde, och människans fascination av diamanter. 

3. Etiska alternativ finns – och vi väljer dem
Alla våra diamanter är konfliktfria och följer Kimberleyprocessen. Genom att arbeta med pålitliga leverantörer och använda vår expertis som gemologer säkerställer vi att varje sten har ett rent ursprung.

Vår filosofi på A.P. Shaps

Vi ser smycken som mer än bara vackra objekt – de är berättelser som du skall ha länge och passera smycken vidare i generationer. När du väljer en naturlig diamant från A.P. Shaps får du inte bara briljans, utan också historia, expertis och genuin kvalitet. Våra smycken tillverkas i vår ateljé i Stockholm, med omsorg för både material och människa.

Varför ”syntetiska diamanter” är den korrekta termen

Det har blivit allt vanligare att kalla konstgjorda diamanter för ”labbodlade” eller ”lab grown diamonds”. Det låter mjukt, nästan som att diamanterna växer fram som växter i ett växthus. Men det är lite missvisande.

Det korrekta tekniska begreppet är syntetiska diamanter.
De är kemiskt identiska med naturliga diamanter, ja – men de är syntetiskt framställda med hjälp av avancerad teknik och industriella processer. Det finns inget ”odlat” i traditionell bemärkelse. Termen syntetisk används av gemologer, forskare och standardiseringsorgan som GIA (Gemological Institute of America) och ISO.

Att använda rätt benämning är viktigt för transparens och ärlighet – särskilt i en bransch där känslor, tradition och värde spelar en så stor roll.

För att tillverka syntetiska diamanter krävs rent kol, ofta i form av grafit – och den måste brytas fram ur marken, precis som många andra råmaterial.

Några problem kopplade till grafitbrytning:
Miljöförstöring: Grafitbrytning sker ofta i känsliga naturområden, särskilt i länder som Kina, Indien och Madagaskar. Det innebär avskogning, jorderosion och påverkan på lokala ekosystem. I dessa regioner är miljöskyddet svagare och tillsynen mindre strikt, vilket ökar risken för långtgående miljöskador.

Hälsorisker: Brytningen släpper ut dammpartiklar som kan innehålla tungmetaller och kemikalier, vilket utgör allvarliga hälsorisker för både arbetare och närliggande samhällen. Skyddsutrustning och arbetsmiljöinsatser är ofta bristfälliga i de länder där grafitbrytning sker.

Vattenförorening: Kemikalier som används i processen kan läcka ut och förorena både grundvatten och vattendrag – något som får konsekvenser för både människor, jordbruk och biologisk mångfald.

Brist på transparens: Många grafitgruvor drivs utan insyn, under dåligt reglerade förhållanden, där arbetsvillkor, löner och säkerhet inte alltid uppfyller grundläggande standarder.

Det här är aspekter som sällan lyfts fram i marknadsföringen av syntetiska diamanter – men som är viktiga att känna till när man vill göra ett medvetet val. Bara för att en diamant inte är naturligt bruten ur jordskorpan betyder det inte att den är fri från miljöpåverkan eller etiska utmaningar.

Vad skiljer naturliga diamanter och labbodlade diamanter åt?

Det finns faktiskt ett ämne som avslöjar om en diamant är naturlig eller syntetisk – och det är kväve (N). Kväve är ett grundämne som skiljer dem åt.

Naturliga diamanter innehåller spår av kväveatomer, eftersom de bildats djupt nere i jordskorpan under miljontals år, i en naturlig miljö där kväve finns naturligt.

Syntetiska diamanter, särskilt de som tillverkas med CVD-teknik (Chemical Vapor Deposition), innehåller antingen inget kväve alls, eller mycket lägre halter än naturliga stenar – eftersom miljön i en fabrik är strikt kontrollerad och oftast kvävefri.

Det är dock viktigt att komma ihåg att inte alla naturliga diamanter innehåller kväve. En särskild typ som kallas diamond type IIa är helt fri från kväve och är bland de mest kemiskt rena diamanterna som finns. Dessa stenar är mycket sällsynta i naturen och uppskattas för sin exceptionella klarhet och briljans. Dessa diamanter är så sällsynta att dom räknas som premium och är därför något mer kostsamma än en diamant som inte är en type IIa. För att läsa mer, besök gärna GIA’s hemsida om type II diamonds. 

En annan naturlig variant är diamond type IIb, som också är mycket ovanlig. Dessa diamanter innehåller istället bor, vilket ger dem deras karakteristiska blå eller grå färg.

Vi kommer skapa ett framtida inlägg om ”diamond type II” så håll till godo! 

Varför är det viktigt?

Gemologer använder avancerad utrustning för att mäta förekomsten av kväve och andra spårämnen i en diamant – vilket gör det möjligt att avgöra om en diamant är naturlig eller syntetisk, även om de ser likadana ut för blotta ögat.

Så även om en syntetisk diamant har samma kemiska struktur (rent kol, kristalliserat som kubisk diamant), saknas ofta de naturliga spårämnen som vittnar om en stenens geologiska ursprung.